Som överenskommet så träffade vi Cay Sevòn, överdirektör för kommunavdelningen, i dag. Vi överräckte ansökan med alla namnen och jag tror nog Cay var litet imponerad av den.
I alla fall så är det klart att det nu officiellt finns två olika åsikter från Lappträsk på bordet. Och vår åsikt kommer nog att beaktas i framtida förhandlingar.
Annars så upprepade Cay vad vi redan visste: Att det kommer att ta tid och att man först vill förhandla med kommunerna. Det som hon undrade över var HUR Lappträsk hade tänkt klara av sina plikter med tanke på att kommunförbundet nu upplöses och att lilla Lappträsk kommer att stå mellan Stor-Kouvola och Stor-Lovisa.
Och dessa har inte något större intresse av att komma emot då Lappträsk knackar på dörren – för det måste Lappträsk göra. Stor-Kouvola kommer knappast ens att vilja ha nånting med Lappträsk att göra och KAN inte ens erbjuda tjänster som uppfyller språklagens krav.
Så vi förstod att det nog är Stor-Lovisa som är det enda realistiska alternativet.
Men nu utan de fördelar som Lappträsk hade förhandlat sej till.
Kanske redan i januari kommer ministeriet att bilda en arbetsgrupp som skall hjälpa Lappträsk att ordna hälsovård och annan service. Och den hjälpen lär nog kommunen behöva.
Det är inte ännu för sent att ångra sej för Lappträsk men fördelar är inte att vänta sej. Nu är det en liten besvärlig kommun som förhandlar med en stor. Ministeriets hjälp kan vara avgörande för att vi alls skall klara av det.
Vi förde fram vårt önskemål om ett bevarande av de goda kontakterna söderut och det fick vi gehör för. Om vi förstod saken rätt så skulle ministeriet helst se att hela Lappträsk går med i det nya Stor-Lovisa. Det skulle lösa de flesta problemen med en gång.
I det stora hela kan man säja att vi kan vara mycket nöjda med besöket till ministeriet. Nu är det officiellt att en stor del av kommuninvånarna önskar en anslutning till Stor-Lovisa för att trygga den välkända servicen. Det kommer också att beaktas i framtida förhandlingar.