Värdefull Lekstrandfilm från 1953

En värdefull smalfilm från den första stora Johannifesten på Lekstrand 1953 anordnad av Sigge har äntligen hittats. Den är tagen av Gottfrid Sirén och har gått igenom en massa dramatiska öden – bland annat en brand – innan den hamnade i ett arkiv och därifrån kom tillbaka till byn.

Fornminnesföreningen har den nu i sina gömmor men vi skall se om det tekniska fungerar så att vi kan visa den. Det är sina bekymmer med olika format och program och det ena och det andra men månne det nu inte löser sej.

Vi har en hel del bilder från festerna på Lekstrand men nu får vi också rörliga bilder och det är alltid ett hack bättre.

 

Lillajulsfest

I går lördag vara det en fin Lillajulsfest på lokaaln. En stor mängd yngre och äldre barn (mor- och farföräldrar med barnasinnet i behåll)  hade mött upp för att se Lucia och ”juulbottjin” (julgubben).

Och så kunde man förstås meta och köpa lotter.

Julgubben var ganska ”vigulantär” (vig) och man kan se att han tänkt på trafiksäkerheten och skaffat sej ordentliga reflexer. Lilla Lovis från Bos-Sestu var alldeles tydligt intresserad av  sin första julfest.

Bilderna är inte så prefekta rent tekniskt men jag ville inte använda blixt för återge den fina stämningen.

Blomsterbinderiet i Brennskooin

Det finns en hel del duktiga småföretagare i byarna och en av dem är Benita som har Lilla blomsterbinderiet i Brännskogen (Brennskooin opa hindersbyyiskå). För öppethållningstider och telefon/adress: Se rutan till höger.

Jag fick en del bilder och sätter in dem här. Eftersom de här nätsidorna är helt oberoende av all sorts offentlig finansiering så kan jag helt lugnt vara totalt orättvis och gynna de egna bysborna hur mycket som helst. Man behöver inte följa några som helst direktiv om konkurrens och upphandling.

Visst är de fina – jag gillar blommor.

         

                           

Reklam

Nu har första reklamen kommit. Nåja, det är närmast information om att Lilla blomsterbinderiet i Brännskogen är öppet hela december fram till jul (se höger kolumn). Det är förstås fritt fram för alla hindersbyggar och bäckbyggar (och varför inte grannbyarna med) att sätta in likadan information.

Det är litet av ett experiment tills vidare. I WordPress (som det här programmet kallas) finns det massor av olika ”widgetar” (manicker på svenska) som är små programsnuttar som sätter in den ena eller den andra funktionen. De finns i allmänhet till höger om huvudkolumnen.

Sök är en manick (liten grej, snutt, eller grunka), Senaste inläggen en annan, Struktur en tredje osv. osv. Eftersom det finns tiotusentals olika så är det ett betydande jobb att välja bland dem. Jag testar nu en och sedan en annan och troligen ännu fler i framtiden.

Det här är ju bara hobby så det kostar inget för bysbor att sätta in en snutt – speciellt som jag ännu testar. Däremot är jag allergisk mot de mera motbjudande formerna av reklam och till exempel Nalle Wahlroos skulle få punga ut minst 100 miljoner euro för en Nordeareklam – om jag nu alls sätter in den alls.

Reklam är en sak och information en helt annan. Det är ju värdefullt för bysborna att känna till öppethållningstider och visst vill man understöda våra duktiga småföretagare på allt sätt. Föreningar likaså. Om det nu blir en våldsam rusning så kan man bli tvungen att tänka om men det är inte direkt sannolikt.

Så om nån vill ha in en kort snutt så är det bara att skicka en epost åt mej. Bilder är också välkomna för de livar upp presentationen. Jag är ingen reklammakare så det blir nog inte så fint men informationen skall väl gå fram i alla fall.

Möbler i lärarbostaden

Efter två resor till Sverige (för att skaffa dubbelhjul till stora Zetorn) så lyckades vi skaffa litet begagnade möbler till lärarbostaden som gick i stil med dem som fanns på Christines foton.

Stolarna är bra och riktigt bekväma men bordet var närmast kaffeved. Tre brädor har kommit loss men nu funderar vi med Åke om det skall gå att reparera. Möjligen ånga bräderna och spänna fast dem hårt. Går det inte så kanske vi måste sätta in en ekfanér skiva i stället men det förstör förstås bordet. Ekonomiskt var det inte någon större förlust för det kostade bara 200 kronor (20 euro). Modellen är fin – av typ Äpplet som var populär 1920-30 och kan förlängas till över två meter.

Den här modellen är förresten ännu populär. De som kommer till försäljning försvinner ögonaböj. Kolla in lökfötterna …

Vi köpte också ett skrivbord och en bokhylla i Äppletserien men de rymdes inte i bilen med två jättelika dubbelhjul (18.4-38) så de finns nu i Medåker men skall väl hämtas då vi får tid. Sedan börjar lärarbostaden vara någorlunda användbar.

IP-telefoni

I juni bytte jag till IP-telefoni (telefoni över Internet) men nu har Saunalahti slutat. Eller rättare sagt har Elisa som äger Saunalahti slutat och försöker få alla att använda trådlös telefoni i stället. Det skall man absolut inte göra. Den trådlösa telefonin fungerar uruselt och efter en mängd problem har Telia i Sverige beslutat avbryta överfången till trådlöst.

I tidningen Land har det under hösten varit rapporter om enorma problem med den trådlösa telefonin i varje nummer. Det bara inte fungerar. PTS (Post- och telefonstyrelsen) har också tagit Telia i örat och skarpt sagt till att så här får det inte vara.

IP-telefonin har fungerat ganska bra. Jag har både finländsk och svensk nummer från Cellip och nu flyttade jag vårt gamla hemnummer till Nettipuhelin.fi. Det blir inga fasta månadsavgifter alls om man inte vill flytta sitt gamla nummer. Men det vill jag nog ha kvar så vi får betala 3 euro/månad för det av någon underlig anledning.  Alla som har IP-telefon i Nettipuhelin.fi (eller Perustele som firman också heter)  kan tala gratis sinsemellan.

IP-telefonin kommer säkert att utvecklas vidare men redan nu är det knappast någon orsak att ha kvar den gamla kopparledningen från Sonera. Som jag skrev i juni i Spara telefonnumret så kan man köpa en adapter (ATA) till den gamla telefonen så kan man ringa som förut.

 

Sveriges TV över nätet

Vi har nu flera TV-mottagare i nätet som inte behöver antenn eller parabol utan hämtar allting från Internet. Det är Maxivisions burkar som fungerar som vanliga digitalmottagare  (men utan antenn). Efter en par veckors test kan man säja att de fungerar relativt bra. Ibland kan det vara litet problem men tills vidare inga större avbrott.

Burkarna (Motorola VIP1003) kostar 130 euro och klarar av HDTV. De behöver minst 2 Mbit/s för vanlig TV men 8 Mbit/s för HDTV. Maxivision tar 6 euro/mån för baskanalerna och 10 euro/mån för Sverigepaketet så det kostar 16 euro/mån. Märk väl att man inte är bunden för längre tid än en månad och kan hålla uppehåll när man vill. Jag testade med att betala och det tog inte många sekunder efter betalningen (Aktias nätbank) innan bilden kom.

Kanalerna i Sverige paketet är SVT1, SVT2, Barnkanalen, TV4 och TV6. Man kan också beställa enskilda kanaler för 3 euro/kanal/mån. SVT World hör inte till paketet men innehåller ju program som visas i de andra kanalerna. TV3 kostar 6 euro/mån. Varje kanal (av 140) kan betalas skilt för en månad åt gången oberoende av andra kanaler. Beställningar på http://www.maxivision.fi/svenska. Paketet kan man testa i två veckor tid utan att binda sej.

För att komma igång måste man först registrera sej på nätet. Sedan kopplar man burken till nätet och startar den. Tanken är att den automatiskt skall ladda ned programvaran men det kan behövas flera omstarter innan det lyckas, dvs. man drar ur strömkontakten och sätter i den igen. Att bara stänga med fjärrkontrollen hjälper inte.

Som jag tidigare påpekat så är tekniken inte den bästa utan den förorsakar stor belastning på nätet. Maxivision stöder inte s.k. multicast där bara en ström per kanal kommer till vårt lokalnät utan varje burk får en egen ström med bitar. Det betyder att 100 abonnenter som ser på samma program förorsakar 200 Mbit/s trafik vilket vår Internetanslutning inte klarar. Därför diskuterar vi med Maxivision att få multicaststöd vilket skulle reducera trafiken betydligt.

Men nätet är till för att användas så vi får skaffa tjockare rör ut till Internet om trafiken ökar mycket. Här skall inte sättas begränsningar.

Lyckad öppna dörrars dag

I går stod dörrarna öppna till gamla skolan och då vi räknade använda kaffekoppar så var det över hundra personer som besökte skolan. Det var inte illa med tanke på att det var älgjakt och Svenska dagen tillika.

Vi har också en bunt medlemsansökningar som behandlas på nästa styrelsemöte inom kort – 15 nya medlemmar. Före gårdagen har vi inte alls försökt värva medlemmar aktivt eftersom gåvobrevet blev klart först i september och det egentliga arbetet börjar först nästa vår. Om någon ännu vill anhålla om medlemskap så går det bra genom att fylla i medlemsansökan under menyn Sidor till höger eller så kan man helt enkelt skriva en lapp eller en epost med namn, adress, telefon och epostadress och skicka åt  nån styrelsemedlem. Muntliga ansökningar behandlar vi inte eftersom det är mycket säkrare om vi får uppgifterna skriftligt.

Åke och Christine Grandell (lärarens barn som bodde i bostaden till början på 50-talet då den nya skolan blev färdig) var med och drack kaffe och åt Ingas goda kinuskitårta (”tjinuskikaku” såm he heitär opa hindersbyyiskå). Vi fick också en donation av böcker som hört till deras föräldrar och som kommer i det framtida lilla biblioteket som planeras. Vi hade en liten utställning av böcker om byggnadsvård och inventeringen av trädgårdar i bygden.

Fastän det egentliga arbetet börjar först på våren så tycks det finnas en hel del som bör skötas nu i höst och under vintern – speciellt inredningen av bostaden. Så litet tjuvstart för verksamheten har det redan blivit och mera kommer.

Den stora kaffepannan innehöll över 275 euro vid dagens slut och det är vi glada över för föreningen har inga inkomster ännu men nog utgifter för försäkringar och så vattenanslutningen. Vi lever på vipplån tillsvidare.

Det är viktigt att ännu en gång påpeka att huset är till för alla bysbor i Hindersby och Bäckby. Man behöver inte alls vara medlem i någon förening. Vi är bara noga med att det hålls snyggt och städigt och i fint skick.

Det blev litet bråttom så jag hann inte ta så många bilder – bara ett par stycken i slutet på dagen. Det var synd för i början vara det riktigt fullt med folk. På kaffebordet syns vår nya maskot som vi fick – nu gäller det bara att hitta på ett lämpligt namn för katten …

 

Kaffi å kaku söndagen 6 november

Alla intresserade är välkomna till gamla folkskolan

SÖNDAGEN DEN 6 NOVEMBER 2011 kl. 14-17

på öppna dörrars dag. Vi firar att gamla folkskolan (byggd 1899 av våra far- och morföräldrar) återgått i byns ägo genom en donation av Lappträsk kommun. Den ägs nu av föreningen Gamla folkskolans vänner i Hindersby rf och skall vara öppen för alla bysbor i Hindersby och Bäckby samt andra enligt anhållan. Folkskolan tjänade i hundra år som skola för Hindersby och Bäckby – efter 1952 som slöjd- och gymnastiksal. Det skall den fortsätta med men i form av frivillig verksamhet.

Alla generationer Hindersby- och Bäckbybor efter 1899 har gått i skolan här så huset är en naturlig samlingspunkt. Tanken är att komplettera Hemborg med sådana  utrymmen som inte finns där: arbetsutrymmen, kontor, lager och arkiv. Huset skall vara öppet för alla föreningar och också för de bysbor som inte är med i någon förening.

Föreningens uppgift är närmast att se till att huset hålls i skick. Vi har redan putsat upp omgivningen, grävt ned vattenledning och fiberkabel men först nästa sommar börjar det egentliga restaureringsarbetet. Huset är i fint skick så större arbeten behövs inte men nytt värmesystem kommer att installeras så det blir billigare att hålla varmt och så  att risken för vattenskador minimeras. Planerna för framtida arbeten finns i ansökan om bidrag till Finlands hembygdsförbund (projektplan 2011-2014).

Vi önskar alla välkomna till gamla skolan.