Allting på dessa sidor bör skyllas enbart på Nisse Husberg
Visst har det blivit litet varmare men inte blir det någon rekordtidig vår. För alla hindersbyggar i förskingringen sätter jag in ett foto från 13 april:
Idag regnar det så en del snö försvinner nog men natten mot måndag skall vara på minussidan igen.
Igår var vägarna bara och idag är det snö överallt. Vintern är inte slut än. Men påsken kommer snart och ett par bilder från Lilla blomsterbinderiet i Brännskogen kanske kan kompensera snön utanför. Benita håller påsköppet för alla.
På söndag var det klimpsoppsmiddag på Lokaaln och då fyllde Gamla folkskolans vänner ett år för det var på klimpsoppsmiddagen i fjol som vi hastigt och lustigt grundade föreningen. Fast i fjol åts klimpsoppå den 3 april.
I går var jag för första gången på ungdomsföreningens årsmöte – ganska förskräckligt egentligen med tanke på hur viktig den har varit och är i byn. Det är byns största förening och den sköter om byns viktigaste hus. Och alla har vi gått på klimpsoppsmiddagar och lillajulsfester.
Kanske just för att den fungerat så bra har folk inte lagt märke till dess betydelse. Den bara finns och allting går som förut. Men visst finns det problem också. Taket på Hemborg har börjat läcka. Allt annat är småsaker men taket på ett hus måste hålla tätt – annars ruttnar det snabbt.
Nu har vi ju ett ungt och glatt gäng i styrelsen som fungerat fint. På årsmötet valdes två raska gossar in i styrelsen så nu får flickorna hjälp av fyra starka armar till (tidigare var styrelsen ganska dominerad av duktiga flickor …). Men det är egentligen allas vår uppgift att hjälpa till med att hålla Lokaaln i skick.
Ekonomin är ganska bra. På grund av teatern visar balansen ett överskott på mer än 6000 euro – för andra året i sträck. Å andra sidan kommer nu stora utgifter för reparation av taket så det behövs pengar – ännu mer måste fås in.
Verksamhetsplanen för 2012 följer de traditionella linjerna och det är bra för många skulle bli besvikna om de populära middagarna och festerna skulle falla bort. Intressant är att hösten bjuder på förberedelser för nästa teater. Det väntar säkert hela östra Nyland på.
Budgetförslaget balanserar på närmare 40 000 euro och största delen går förstås till takreparationen. Där gäller det att få in de pengar som behövs. Vi håller tummarna för att det kommer bidrag och så försöker vi hjälpa till att dels göra reparationen billigare med talkoarbete och dels få in pengar eftersom bidragen knappast täcker alla kostnader.
Det glada gänget i styrelsen tillönskas trevlig samvaro och kan säkert räkna med hjälp ifall det behövs.
På söndag är det ungdomsföreningens årsmöte. Vi har en bra ungdomsförening så det är all idé att gå på årsmötet och på så sätt stöda styrelsen. Det är besvärligt för dagens ungdomar att hinna med styrelsearbetet eftersom de har barn och ofta arbete på annat håll så de kan behöva litet hjälp med det praktiska arbetet.
Hemborg är ju byns viktigaste hus så det behövs insatser av alla för att hålla det i skick. Vi gamlingar passar ju inte i styrelsen men kan hjälpa till med både moraliskt och praktiskt stöd. Med gemensamma krafter skall det nog gå att få nytt tak på huset vilket kanske är det viktigaste just nu.
Hemborg är en av de finaste ursprungliga ungdomslokalerna i hela landet så det kan vara värt litet ansträngningar att den fortsätter att vara det.
Det är ju fånigt att sjunga ”ja må hon leva i hundra år” åt en 100-åring så det blev nödvändigt med nya ord. Men man måste vara bombsäker på att festföremålet har massor av humor (som Edit) om man använder följande ord:
Nu ska hon skjutas
nu ska hon skjutas
nu ska hon skjutas på en skottkärra ut.
För nu är hon hundra
för nu är hon hundra
för nu har hon levat uti hundrade år.
Men vi väntar på sommarn
vi väntar på sommarn
vi väntar på sommaren för nu är det kallt.
Ja vi väntar på sommarn
vi väntar på sommarn
vi väntar på sommaren för då är det varmt.
Ja må hon leva
ja må hon leva
ja må hon leva uti tvåhundra år.
Javisst ska hon leva
javisst ska hon leva
javisst ska hon leva uti tvåhundra år.
Det var Edit själv som lärde mej början på sången. Andra strofen passar ju bara om vintern så den kan lämnas bort då varma sunnanvindar susa. Grötkokaren tyckte att det skulle vara ”hundratals” i stället för ”tvåhundra” så jag fick ändra det för att få gröt i framtiden också.
För hundra år sedan föddes Edit i familjen Järfs stuga i Labby. Det
var inget rikt hem men de var alla duktiga och arbetsamma och behövde
aldrig svälta. Förutom sju barn tog de också hand om fosterdottern
Alice. Men jag lärde känna Edit först långt senare för 60 år sedan då
hon som Ingmars mamma fick utfodra mej medan jag väntade på att han
skulle komma hem från skolan.
Hon pratade gärna med en liten femåring och under alla dessa år har vi
hunnit diskutera livet ur många synvinklar – och hon har minsann
åsikter om det mesta. Något sjåpande tolererades inte och hon gick
alltid rakt på sak i alla frågor. Men alltid med humor och vänlighet.
Redan som ung flicka fick hon börja arbeta som piga – bland annat hos
oss – men det var långt före min tid. Till all tur gifte hon sej med
Cyrus från Nylands och blev värdinna på granngården här i
Hindersby. Det var hårda år under kriget då hon ensam måste bestyra om
att den nya ladugården skulle byggas. Det fanns knappt med material
och med arbetskraft. Hon talar ännu med tacksamhet om dem som hjälpte
henne då.
Det var inte lätt på 50-talet då byket skulle skötas för hand vid
en källa i skogsbrynet. Vi pojkar tyckte det var roligt för vi stekte
potatis i glöden efter bykgrytan. Och så minns jag hennes långfil som
var alldeles fantastisk. Den förvarades i ett kärl ute i vedlidret för
några kylskåp fanns det inte.
På 50-talet byggdes det nya huset och lillstugan med ett litet kök och
kammare ovanför blev hennes bak- och vävstuga – och är det ännu. Hon
var min mammas bästa vän i Hindersby och de satt och vävde tillsammans
i nedre våningen i lillstugan medan vi pojkar byggde elektronik i övre
våningen. Då vävandet blev för tungt så började Edit sy
lapptäcken. Hon måste alltid ha nånting att syssla med.
Nu lär hon upp småflickorna (60-åringar …) att baka surbröd på det
gamla sättet. Men vi har fått smaka också nya sorters bröd med både
det ena och det andra. Och så är hon en outsinlig källa till
linberedning och alla möjliga gamla arbetsmetoder.
Fötterna är besvärliga men huvudet är det inget fel på. Man får passa
sej för hon är full av skoj och den som försöker sätta sej på höga
hästar får fort hett om öronen. Någon respekt för höga herrar har hon
inte och de får finna sej i skämt som alla andra. Bäst kommer hon
överens med sådana som kan skoja tillbaka.
Det är inte så underligt att hon ibland har fullt med folk i alla
åldrar som kommer och hälsar på i huset vid vägens slut. Med sin
rättframhet, humor och värme har hon skaffat sej en mängd vänner och
respekt. Hundra år av strävsamhet är värd att aktas. Men hon tycker
själv att hon bara gjort vad alla borde göra. Inget att tala om. Man
måste ibland vara sträng med henne så hon inte ännu som hundraåring
fortsätter att passa upp oss ungdomar.
OBS ! I stället för blommor finns det listor hos Beatrice och Inga att betala in till förmån för ungdomsföreningens lokal Hemborg.
I går lördag vara det en fin Lillajulsfest på lokaaln. En stor mängd yngre och äldre barn (mor- och farföräldrar med barnasinnet i behåll) hade mött upp för att se Lucia och ”juulbottjin” (julgubben).
Och så kunde man förstås meta och köpa lotter.
Julgubben var ganska ”vigulantär” (vig) och man kan se att han tänkt på trafiksäkerheten och skaffat sej ordentliga reflexer. Lilla Lovis från Bos-Sestu var alldeles tydligt intresserad av sin första julfest.
Bilderna är inte så prefekta rent tekniskt men jag ville inte använda blixt för återge den fina stämningen.
Det finns en hel del duktiga småföretagare i byarna och en av dem är Benita som har Lilla blomsterbinderiet i Brännskogen (Brennskooin opa hindersbyyiskå). För öppethållningstider och telefon/adress: Se rutan till höger.
Jag fick en del bilder och sätter in dem här. Eftersom de här nätsidorna är helt oberoende av all sorts offentlig finansiering så kan jag helt lugnt vara totalt orättvis och gynna de egna bysborna hur mycket som helst. Man behöver inte följa några som helst direktiv om konkurrens och upphandling.
Visst är de fina – jag gillar blommor.
Nu har första reklamen kommit. Nåja, det är närmast information om att Lilla blomsterbinderiet i Brännskogen är öppet hela december fram till jul (se höger kolumn). Det är förstås fritt fram för alla hindersbyggar och bäckbyggar (och varför inte grannbyarna med) att sätta in likadan information.
Det är litet av ett experiment tills vidare. I WordPress (som det här programmet kallas) finns det massor av olika ”widgetar” (manicker på svenska) som är små programsnuttar som sätter in den ena eller den andra funktionen. De finns i allmänhet till höger om huvudkolumnen.
Sök är en manick (liten grej, snutt, eller grunka), Senaste inläggen en annan, Struktur en tredje osv. osv. Eftersom det finns tiotusentals olika så är det ett betydande jobb att välja bland dem. Jag testar nu en och sedan en annan och troligen ännu fler i framtiden.
Det här är ju bara hobby så det kostar inget för bysbor att sätta in en snutt – speciellt som jag ännu testar. Däremot är jag allergisk mot de mera motbjudande formerna av reklam och till exempel Nalle Wahlroos skulle få punga ut minst 100 miljoner euro för en Nordeareklam – om jag nu alls sätter in den alls.
Reklam är en sak och information en helt annan. Det är ju värdefullt för bysborna att känna till öppethållningstider och visst vill man understöda våra duktiga småföretagare på allt sätt. Föreningar likaså. Om det nu blir en våldsam rusning så kan man bli tvungen att tänka om men det är inte direkt sannolikt.
Så om nån vill ha in en kort snutt så är det bara att skicka en epost åt mej. Bilder är också välkomna för de livar upp presentationen. Jag är ingen reklammakare så det blir nog inte så fint men informationen skall väl gå fram i alla fall.