Allting på dessa sidor bör skyllas enbart på Nisse Husberg
I dagens städning vid gamla folkskolan tog vi bland annat bort höet som minsann stått där tillräckligt länge. Men lustigt nog var det inte vått annat än på ytan så det brann utmärkt.
Takstegen skruvades ihop men vädret var dåligt så vi beslöt att inte utmana ödet genom att klättra på det hala taket.
Vi har planer på att bränna tjära så om du vet var det finns fina trärutallar så meddela gärna Göran Wallén (0400211424). Han kan lätt hämta dem med fyrhjulingen.
Tanken är att torrdestillera tjära vilket är en gammal metod för framställning till husbehov. I Projekt Runeberg finns en grundlig artikel om att bränna tjära på många olika sätt:
Hela artikeln kan läsas på Projekt Runeberg. Det är alltså gamla texter som inte mera är bundna av copyright som publiceras i Projekt Runeberg.
Det som är av intresse för oss är hur man använder en gryta (eller liknande):
(”Töre” är tjärustickår …)
Göran hade hittat en beskrivning hur man bränner tjära i tunnor och det finns det mycket av (gamla oljetunnor). Man kan själv få bra tjärutallar genom att barka växande träd men lämna en fem cm barkstrimla kvar. Den metoden tar emellertid tre år så vi skulle vara intresserade av färdiga tjärutallar.
Tjära är ett utmärkt impregneringsmedel och klibbar inte alls i motsats till vad folk tror. Vi målade vår dörr i bastun i Medåker med tjära och drog på så den rann men det drog allt in i träet och var torr och gyllenbrun efter en tid. Men då man målar så lönar det sej att värma tjäran ordentligt så den är lättare att stryka.
Varningens ord: Använd enbart dalbränd tjära ! Absolut INTE stenkolstjära som är en helt annat sak och som innehåller gifter och kemikalier som närmast förstör trä.
I dag hade styrelsen ett arbetsmöte med betoning på arbete. Vi städade slöjdsalen riktigt ordentligt och bar bort allt skräp som samlats under årens lopp. Nu känner ni knappt igen er mera:
Nu skulle det bara behövas att vi får bort de fruktansvärt hemska färgerna från väggarna … Virkesförrådet är också tomt och där ståtar den nymurade piipån. Det var årets stora projekt och dyrt blev det – över 5000 euro – men tack vare Åke Grandell så hade vi inga ekonomiska problem. Vi tackar och bockar.
Muraren, Sauli Hannula från Elimä, skall också ha stort tack för gediget och grundligt arbete. Vi kan absolut rekommendera honom (tel. 050-5453130).
Nu saknas bara en kamin som vi planerar skaffa före november. Före det är det inte heller lämpligt att börja elda. Visst skall det komma en ordentlig kakelugn men inte i år så till dess får det bli kamin. Vedlådan står redan i tamburen. Styrelsen beslöt också skaffa kamera till slöjdsalen för att övervaka kaminen och mätsystemet skall utvidgas.
Ja, det skall ännu sättas plåt kring tuutn bara den hinner få litet styrka. Takstege måste vi också installera förrän vi river ställningarna. Bara det skulle sluta regna nån gång …
Nu har vi den nygamla piipån färdigmurad. Det tog två veckor där speciellt Göran jobbade som en liten gris.
Man ser inte ännu hur stilig den blev för vi behöver ställningarna för att sätta upp takstege och plåtar för att täta mot taket. Den får stå och torka i ett par veckor nu så den blir stark.
För kransen var vi tvungna att kapa tegelstenar och det var verkliga dammjobbet.
Göran hade till och med tegelfärgat skägg.
Ett hjärtligt tack till alla som varit med !
På måndagen murades pipan upp så långt det gick under yttertaket. Belysningen var viktig men det fixade vi med en liten 10 W LED-strålkastare som man kunde skruva fast på ett lämpligt ställe. Stolparna i hörnen är styrning som visar exakt var pipans hörn skall komma.
Ställningarna är också viktiga för det gäller att komma på precis rätt höjd då man murar på besvärliga ställen.
På tisdagen gjorde vi hål i yttertaket vilket inte var så lätt med bräder och pärtor och plåt.
Hålet måste vara minst 2 cm större än pipan. Annars kan husets rörelser bryta av hela pipan. Avståndet gäller bara bräder som kommer med ändan mot muren. Alla större trädelar måste vara på minst 10 cm avstånd.
Så skall takstegen upp och förankras på andra sidan huset med ett stabilt rep. Här har vi dragit upp vår gamla takstege av bräder som förvarats torrt i närmare 50 år och alltså är lätt och stark.
Ställningen kring öppningen är inte helt enkel att göra. Här har vi en hopfällbar variant med genomgångsskruvar som är lätt att föra upp och vikas ut över takåsen.
För att komma upp till takstegen med tegel och bruk så använde vi en frontlastare med snöskopa som lyfter över 4 meter. Då kommer man upp så högt att det är lätt att rada upp stenarna på takstegen.
Plattformen runt taket börjar ta form. Allting skruvas ihop med 100 mm skruvar så det håller.
I dag fortsatte muraren upp genom hålet i yttertaket.
Tegel och murbruk lyfts upp i skopan till takstegen och vidare till plattformen.
Ovanför takåsen muras en utkragning så att regnvattnet inte skall rinna längs pipan under plåten vid tutens nedre del. Så såg den gamla tuten ut också. Trävirket används bara som stöd under murandet och tas bort senare.
Alldeles färdig blev tuten inte i dag men i morgon finns det god möjlighet att fira hasi.
Vid krönet kommer en utkragning till. Allt för att föra ut regnvattnet från tegelstenarna och minska risken för frostsprängning. Det kommer plåt enbart runt nedre delen och ovanför krönet men själva tuten blir av renmurat tegel och riktigt snygg vilket man redan kan se på bilden.
På onsdag kom vi upp till mellantaket och på torsdag blev det att mura uppe i vinden. Vi fick hjälp med att bära upp tegel i vinden (tack Leif !) och där blev det håltegel medan det varit hela tegel i nedre delen av pipan.
Öppningen för den gamla pipan var litet mindre eftersom den hade bara en rökkanal och nu har vi två. Så vi sågade upp lite mera. Det var lätt eftersom den gamla öppningen fanns kvar med ram runt den dåtida sandlådan. Sand användes i genomgången genom mellantaket för att brandisolera pipan.
Lägg märke till LED-strålkastaren som är fastskruvad i taket. Det är viktigt med bra belysning som kan flyttas efter behov.
Och så skall genomgången isoleras med brandisolering på 10 cm. Numera används speciell bergull som är grymt tung.
Genombrottets timme närmar sej.
Sista teglet nerifrån.
Och så växer pipan uppe i vinden.
Och det behövs ställningar igen.
Nu är det bara en dags murande kvar och sedan måste vi genoim yttertaket.
Nu börjar skedet med ställningar. Tillsvidare går det med bänkar och bord men snart skall det byggas en ordentlig ställning.
Spjäll skall muras in och för det måste tegelstenarna runtomkring skäras till så spjället får plast.
Spjäll skall muras fast med lerbruk som ger efter vid uppvärmning. Alltför hårt bruk kan leda till att pipan spricker vid uppvärmning eftersom metallen i spjället utvidgas på annat sätt än teglet. Det blev litet bråttom att söka efter lerbruk i byn eftersom vi inte hade skaffat sådant i förväg. Men det löste sej och det behövdes ganska litet. Nu är spjällena fastmurade.
Uppåt går det hela tiden tills vi kommer till mellantaket då det blir att flytta upp en våning.
I går startade murandet ganska så snabbt eftersom vi hade grunden klar. Först ställde vi upp rakskivor vid tre hörn för då går det snabbare att mura – man behöver inte mäta hela tiden.
Under kommer det fuktspärr och bakom bergull av den hårdare kvaliteten. Första stenen är lagd.
Sedan är det bara att rada på tills sotluckorna skall muras in. I den yttre rökkanalen kommer en anslutning genom väggen till slöjdsalens kakelugn.
Murbruk skall blandas och tegelstenar bäras in.
Och en fin piipå skjuter i höjden.
Folk kom och gick och det var också meningen. Det är inte nödvändigt att stå och se på varje tegel som muraren lägger men det kan vara bra att sticka sej in allt emellanåt för att följa med de olika skedena. Nästa skede blir att bygga ställningar då det blir för högt för att mura från golvet.
För att inte samma personer skall behöva bära tegel hela tiden så vore det bra om nån kunde avlösa oss åtminstone för några timmar. Men det är bra att komma överens när så inte alla kommer tillika. Vi börjar alltså i dag måndag omkring kl. 9 men det tar väl litet tid att komma igång.
Först av allt: Anvisningar är inte bindande, föreskrifter är det. Så här säger miljöministeriet:
”Föreskrifterna i byggbestämmelsesamlingen är förpliktande. Anvisningarna är däremot inte förpliktande, utan även andra lösningar än de som föreslås i dem kan användas, om de uppfyller de krav som ställs på byggande.”
Ifråga om reparationer inskränks också bestämmelsernas tillämpning:
”I fråga om ändringar och reparationer i byggnader skall föreskrifterna, om inte något annat uttryckligen bestäms i dem, tillämpas endast i den mån som åtgärdens art och omfattning samt en eventuell ändring i användningen av byggnaden eller en del av den kräver det.”
I vårt fall (murad liten rökkanal) gäller främst E3 som finns i flera varianter:
E3 (1988) Små rökkanaler , anvisningar
E3 (2007) Små skorsternas konstruktion och brandsäkerhet
Om vi först ser på E3(2007) ifråga om ”vertikal riktning”, dvs. hur rakt pipan måste muras så heter det:
”2.4 Vertikal riktning
Skorstens avvikelse från vertikal riktning får inte
äventyra brandsäkerheten eller skorstenens
funktion.”
Märk väl att det utmärkt väl går att avvika från vertikal riktning (rakt upp) – om man bara ser till att brandsäkerhet och funktion är OK. I samma punkt ges en anvisning:
”Anvisning
Skorstenar byggs så vertikala som möjligt. Skorste-
nens genomföringar i andra konstruktioner konstrue-
ras och realiseras så att värmerörelserna i skorstenen
och dess olika delar kan ske fritt. När särskilda skäl så
kräver kan skorstenen avvika från vertikal riktning.
Om avvikelsen överstiger 30 grader utreds de bygg-
tekniska lösningarna för skorstenen, dess funktion och
sotning. …”
Motsvarande ställe i E3 (1988) Små rökkanaler , anvisningar säjer:
”Med undantag av den del som bildas av förbindelsekanalen görs
rökkanalen så vertikal som möjligt. När särskilda skäl så kräver får
avvikelsen från vertikalriktningen vara högst 30 grader, om det
garanteras att risk inte föreligger för att kanalen spricker eller
till kanalen gränsande byggnadsdelar går sönder till följd av
värmeutvidgning eller excentrisk belastning eller av annan
orsak. Krökningarna i kanalen avrundas för att rökvirvlar skall kunna
undvikas och rensningen underlättas.”
Det här betyder alltså att man riktigt bra kan mura snett ! Bara om avvikelsen är mera än 30 grader så måste lösningen utredas tekniskt. Det tycks finnas en massa felaktiga föreställningar om den här frågan.
Ifråga om höjden så säjer anvisningen (som inte är bindande) att rökkanalen skall sluta minst 80 cm över taket. Samtidigt säjer anvisningen att det är ändamålsenligt att placera rökkanalen så nära takåsen som möjligt (så den inte behöver göras så hög). Och det kan man ju hålla med om.
Man kan använda en mängd olika murbruk men i de delar där rökgastemperaturen kan överstiga +350 grader bör man använda ett elastiskt bruk såsom lerbruk.
Och så till frågan om skilda rökkanaler för varje eldstad. Det är absolut inte något krav ! Anvisningarna säjer bara att:
”Eldstaden ansluts i allmänhet till en egen, separat rökkanal.”
Men också att:
”Två eldstäder som befinner sig i samma bostads-
lägenhet eller ekonomibyggnad och som förbränner
samma bränsle kan anslutas till samma rökkanal. Rök-
kanalen dimensioneras då för samtidig användning av
båda eldstäderna och båda eldstäderna utrustas med
ett separat spjäll.”
Det är alltså klart och tydligt utsagt i E3 (2007) att man kan ansluta flera eldstäder till samma rökkanal.
Skyddsavstånd till byggnadsdelar är viktiga att beakta vid planeringen i ett tidigt skede och så här säjer anvisningarna:
”Byggnadsdelar
tillverkade i andra material än av klass A1 placeras
på minst 100 mm avstånd från skorstenens ytteryta. På
mellanbjälklagets eller vindsbjälklagets genomgångs-
ställen samt på anslutningsstället i väggen läggs ett
värmeisolerande lager som är minst 100 mm tjockt i
ett lämpligt byggmaterial i klass A1. För en murad
skorsten i tegel kan skyddsavståndet från de andra
byggnadsdelarna betraktas som tillräckligt då
skorstensväggen har en tjocklek på minst 230 mm.”
Så träkonstruktioner måste finnas på minst 10 cm avstånd. Vid genomgången i mellantaket läggs minst 10 cm bergull eller liknande. Eller så murar man skorstenen med 23 cm tjocka väggar vid genomgången (full tegellängd).
Framför sotluckorna lämnas enligt anvisningarna minst 60 cm fritt utrymme.
”Ett utrymme på minst 0,6 m lämnas framför rensluck-
orna. Rensluckan placeras cirka 0,1 m högre än botten
av kanalen. Rensluckorna har vanligtvis en storlek på
0,13 X 0,13 m 2, dock med hänsyn till hur sotningen av
skorstenen görs.”
Enligt min personliga mening så är det bäst att använda fyrkantiga sotluckor som är lika breda som rökkanalen. Det är lättare att ta ut sotet då. Och så kan man gärna planera sotluckarna så att man lätt kommer åt dem och helst i utrymmen som inte är så känsliga för sot.
E3 (1988) Små rökkanaler , anvisningar anger ungefär samma saker men mycket mer detaljerat. Nu är ju inte dessa bindande men det kan vara bra att följa dem för annars så måste man slåss med myndigheterna och bevisa att de egna funderingarna faktiskt uppfyller de bindande föreskrifterna (som är väldigt allmänna). Men det är helt möjligt att ha egna konstruktioner som uppfyller föreskrifternas krav.
Så långt den första läsningen av anvisningarna. I morgon diskuterar vi rent praktiskt hur vi skall mura.