Allting på dessa sidor bör skyllas enbart på Nisse Husberg
Nu gräver Ollas Bengt badsjön (för fåglar) i Tallmosan. Torven breds ut på stränderna och ser ännu hög ut men lammnar säkert en hel del de närmaste åren.
Det här blir den ”stora” ön i sjön.
Vallen runt sjön. Om ett par år syns den knappast mer för torven är mycket mjuk och far ihop då den utsätts för syre.
Trots en väldigt lång höst som pågick långt in i januari. Bilden uppe på Hindersby.net visar för det mesta årstiden men den visade svarta fält mycket länge den här vintern. Nu har det kommit litet snö så bilden måste ändras. Ibland får man en känsla av att halva byn flyttat upp till Tallmosan för där är det livat just nu. Men så har vi också väntat länge på att det skall frysa ordentligt på barmark – i många år har det varit djup snö som förhindrat att marken fryser ordentligt.
Nu är det bråttom. bråttom att få skogsarbetet undan för det är bara omkring två månader kvar av vintern. I april kan det redan bli för varmt – åtminstone på mossarna. Allt annat får vänta på våren (utom bilbesiktningen …) och på kvällarna blir det inte mycket gjort för då ligger gubben på soffan. Konditionen är usel så där i början på skogssäsongen.
Det har varit bråda tider i skogen. Det är så fint skogsväder att det bara kan bli sämre. Kallt och ingen snö. Till och med Tallmosan har frusit (om man kört spår).
Men väderprognosen den senaste veckan har varit helt felaktig. Jag använder vanligen yr.no och proignosen har konstant varit 5-7 grader för varm i jämförelse med verkligheten. Så nu googlade jag litet och hittade vackertvader.se som visar tre prognoser bredvid varandra: Norge (yr.no), Sverige (smhi.se) och Finland (fmi.fi). Skillnaderna i prognos är oväntat stora! Man kan se vad prognoserna tycker att vädret skall vara och vad det är i verkligheten (vid riksväg 6 i Lappträsk).
Just nu påstår norrmännen att det skall vara -12 grader, svenskarna -8 och finländarna hela -16 grader. Svenskarna vinner för det är -9,4 grader vid riksväg 6 och -8,2 här hos oss. Det är förvånansvärt att finländska metereologen tror det skall var -16 grader … De har inte riktigt koll på vädret i sitt eget land.
Vackertvader.se visar dessutom en väderkamera som tydligen är monterad i en stolpe vid vägövergången till kyrkobyn och riktad mot flera håll (Trafikverket). Man kan se en mängd andra kameror och kartor och väderuppgifter också samt vädret på samma plats för ett år sedan.
Jag satte in vädret i menyn till höger – hoppas den fungerar. Man kan klicka på väderrutan så kommer man till vackertvader.se och kan se på mera väderuppgifter.
Då vi nu samlar på byggord så kan det vara bra att titta på just ordet ti bygg. Det verkar inte så ovanligt men det är faktiskt ett urgammalt ord som bara finns i nordgermanska språk. Språkforskarna tror att det möjligen kommer från ett urnordiskt *biggwijan som blivit ”byggva” och senare ”byggja”. Det gammalsvenska ”byggia” har senare blivit ”bygga” men vi lämnar ju bort ändelsen -a så vi talar om ti bygg. Urgamla ord behöver inte nödvändigtvis vara så avvikande från modernt språk.
Styrelsen hade möte idag i gamla folkskolans nya kök. Vi satt bänkade kring det nya runda bordet som donerats av Ansa Lindroos och drack kaffe från den kaffebryggare som hon också donerat. Så nu är köket officiellt invigt.
Det är dags för nästa steg i byggnadsvårdskursen men det blir ett litet uppehåll under kallaste vintern. Sedan funderar vi på att hålla en praktisk kurs i att reparera fönster men andra förslag mottages också med tacksamhet.
Vi beslöt också att undersöka möjligheterna att mura upp den gamla pipan i slöjdsalen på nytt. Grunden och brandmuren finns ju kvar. Men vi måste först anhålla om pengar för det är inte precis gratis. Om vi har litet tur så får vi igång murandet redan i sommar.
Sedan bar vi in en bokhylla i mötesrummet och började rada in de böcker vi i fjol fick av Åke Grandell. Därmed startar biblioteket också sin verksamhet. Också byggnadsvårdsbiblioteket är med på ett hörn. Så småningom skall Hindersby folkskolas gamla böcker återvända. Men tillvidare är vi bara i början.
Snart skall bokslutet göras upp och vi siktar på årsmöte i april. Med glädje kan vi konstatera att föreningen inte har ekonomiska problem även om vi inte har råd med större arbeten. Det första skedet i ombyggnaden är nu klart och värme och vatten i funktion överallt.
Vi tackar alla som hjälpt till och för all uppmuntran vi fått.
Nu är skåpdörrarna målade två gånger och diskbord plus arbetsskiva installerade. Vattnet är påkopplat och vessan fungerar. Så här blev skåpen att se ut:
Visst finns det ännu litet lister som skall fixas och lådan med rören skall målas, lampan skruvas fast och andra småsaker. Skivan mellan elspisen och diskbordet borde skruvas fast ifall vi inte flyttar spisen invid diskbordet som den varit.
Stilen är ungefär 50-tal med vit laminatskiva och milda färger. Skolan är ju från 1899 men jag tror inte det hade varit så bra idé att bygga köket enligt 1800-talsnivå. I nästan alla gamla hus är köket för det mesta yngre eftersom köket utvecklats kraftigt under 1900-talet. Utvecklingen var positiv fram till omkring 1960 varefter kvaliteten började gå nedåt. Så 50-talsköket är ett ganska bra val.
Huvudsaken är att köket kan tas i bruk igen så man kan koka kaffe åt sej (mycket viktigt). Det tog litet tid eftersom skåpen måste målas men det lönade sej att göra det nu innan köket tas i bruk på nytt.
Nu får köket vänta en tid – det börjar vara tid att göra arbetsrummet klart. Fast det kan bli litet paus då det verkar bli skogsväder. Förstås är det ännu långa kvällar men efter en dag i skogen är gubben för det mesta raklång på soffan …
Ett ord som inte får glömmas bort är
ti råjv
Betydelsen är att prata riktigt mycket smörja.
Tu råjvar ! (du pratar bara smörja)
Varifrån ordet kommer vet jag inte. Finskans ”roivata” betyder ”kasta” som inte riktigt passar men norskan har ordet ”radda” som betyder ”prata mycket, jamsa, skryta”. Eller ”rolva” (rolfa) som används i vissa lokala norska dialekter i samma betydelse. En tredje variant i norska dialekter är ”rodda” (låta munnen löpa, skvallra).
Så undrar man om det hör ihop med finlandssvenskans fina ord rådd
Herman Lindqvist är en av Sveriges mest lästa författare av böcker om historia. Han är rikssvensk men växte upp i Helsingfors där hans far arbetade på svenska ambassaden. Jag fick hans bok i julklapp och även om det han skriver om är välkänt (för dem som ids läsa om historia) så skriver han väldigt bra. Det är inte en samling torra fakta utan man får verkligen en levande bild av historiens gång. Rekommenderas på det varmaste.
Det fanns inget Sverige och inget Finland för 1000 år sedan – bara byar som ibland plundrades av rövare som kallade sej kungar. Och av deras fogdar som många gånger var ännu värre. Kungarna hade ibland mera makt, ibland mindre men det fanns egentligen ingen ”statsmakt” före Gustaf Vasa i början på 1500-talet. Först då bildades ett kansli och organiserades en ordnad förvaltning.
Före det var det bara kyrkan som hade nån sorts organisation och upprätthöll skolor. Och bara där fanns det folk som kunde läsa och skriva. Så det är inget under att historien för tusen år sedan är höljd i dunkel. Men visst fanns det bönder som redan då odlade och slet. Då Gustaf Vasa satte upp den första jordaboken så var Hindersby redan en fullskalig by.
Gustaf Vasa var ingen sympatisk person. Han var argsint och kolerisk och skällde i sina brev ut allt och alla. Dessutom krafsade han ihop åt sej en stor personlig förmögenhet så att han vid sin död ägde 5000 hemman. Reformationen gillade han därför att den gav honom en utmärkt anledning att ta av kyrkans rikedomar. Kyrkorna blev fullständigt barskrapade och till sist tog han den största (och i många fall enda) kyrkklockan från varje församling. Pengarna användes att betala tyska och skotska legoknektar som slog ned böndernas uppror – bland annat de bönder från Dalarna som hjälpte honom till makten.
Om det är dåligt med källorna från medeltiden så finns det desto mer fran Gustaf Vasas tid. Han skrev eller dikterade många tusen brev som finns inbundna i 29 tjocka böcker. Många brev avslutas med frasen ”vidh Vårt straff och vreede”. Finland kände han väl till och reste omkring i hela landet. Axeln Stockholm-Åbo var det viktigaste området i riket. I begravningståget bars landskapens flaggor i rangordning där Upplands flagga kom först och därefter Egentliga Finlands.
Läsningen fortsätter …
I Östra Nyland den 24 december 2013 kunde man läsa om bosättningen vid Abborfors som daterats till mellan åren 775 och 980. Det är ingen överraskning alls eftersom vikingar hade en handelsplats i Aldeigjuborg vid södra Ladoga redan år 760. Orten kallas numera Staraja Ladoga (=Gamla Ladoga) och har ungeför 2000 invånare. N.B. Chernykh gjorde år 1985 en dendrokronologisk undersökning av Staraja Ladogas äldsta lager och daterade dem till år 753. Det är alltså en metod som går ut på att man bestämmer årtalet från årsringarna på de stockar man hittat.
Enligt Ipatijevs krönika kom Rurik år 862 till Aldeigjuborg och gjorde staden till sin huvudstad men flyttade senare till Novgorod. Aldeigjuborg vara östra Europas viktigaste handelsplats och kontakterna med Svealand var goda. Åtminstone två sveakungar, Stenkil och Inge (och möjligen Anund Gårdske) tillbringade sin ungdom i Aldeigjuborg. Det var vanligt att ungdomar växte upp hos någon släkting.
Sveakungens dotter Ingigerd giftes år 1019 bort med Svjatoslav av Novgorod och fick Aldeigjuborg som bröllopsgåva. Hon utnämnde Ragnvald Ulfsson, jarl i Västergötland, att sköta om Aldegjuborg för hennes räkning.
Trafiken längs Finska vikens nordkust var alltså livlig och pratet om att landet var ”tomt” är bara strunt vilket upptäckten i Abborfors slutgiltigt bevisar. Men det fanns inget Sverige på den tiden ännu och småkungarnas makt var ganska svag. De var närmast litet rikare bönder. Först med Birger Jarl flera hundra år senare börjar Sverige bildas.
Men visst fanns det folk här i alla fall. Troligen var fisket i Kymmene älv det viktigaste. Pratet om nån sorts ”kolonisation” efter Birger Jarls korståg är troligen också bara strunt. Knappast hoppade nån bonde i Mellansverige på en båt och seglade till en fullständigt okänd plats för att börja odla upp jorden där.
Inte heller fanns det något Finland utan det fanns bara omkring tiotusen innevånare i hela det område som nu kallas Finland. De var uppdelade i tre stammar: Finnar i Åbotrakten, tavaster i Tavastland och karelare i öster. Det var allas krig mot alla på den tiden och byarna var den viktigaste enheten.
Om man känner bönderna rätt så går de länge och påtar i jorden och funderar innan de börjar med det stora arbetet att odla upp den. Det är därför mycket troligt att de bönder som odlade upp Hindersby första åkrar bodde någonstans i närheten och bara jagade i skogarna här. Fast det fanns inte så mycket skog som nu utan det var mest kärr och mossar som inte alls var utdikade. Det gjorde också uppodlandet lättare. Det är ett jättearbete att fälla skog och dra upp stubbar i jämförelse med att dika ut en mosse.
Så det var kanske någon fiskare vid Abborfors som under sina jaktfärder till Hindersby (längs det som senare blev Kyrkostigen) såg ut lämpliga platser för åkrar vid Tessjö å. Det var också lättare att ta med sej boskap från Abborfors än från Sverige.
Det passar bra ihop med det jag påstått länge: Att Hindersby odlades upp för tusen år sedan (plus-minus 300 år). Kavelbron i Langbromosan är på ett mycket logiskt ställe om man utgår ifrån att invandringen kom från Abborfors. Man vet också att Abborfors tidigare var en viktig marknadsplats.
Historikernas påståenden behöver man inte bry sej så mycket om. Jag har sysslat med forskning i 35 år och har inte alls någon hög uppfattning om deras vetenskaplighet. Tvärtom verkar de vara en bunt auktoritetsbundna klantskallar som mest bara spekulerar. Och en av deras auktoriteters spekulationer slås sedan fast som absolut sanning. Det är ju helt ovetenskapligt. Både att ha auktoriteter och att ha absoluta sanningar.
Nu har förstås en historiker det svårare än vi matematiker som kan bevisa saker och ting. En historiker är alltid tvungen att försöka tolka mycket ofullständigt material. Men det borde tvärtom leda till att de alls inte har auktoriteter och alls inte absoluta sanningar. Så jag kan lika gärna spekulera friskt – det är precis lika ”vetenskapligt” som historikernas påståenden. Utom att jag inte alls tror att jag har rätt. En enda sak är säker och det är att vi inte vet hur det gick till då Hindersby odlades upp. Vi kan bara spekulera …
Den nyaste spekulationen är alltså att det var nån fiskare från Abborfors som odlade upp första åkern i Hindersby.
