Författare: Bos-Sestu Nisse

Det blev en lyckad vidaklyyvantalkå (vedklyvning) på gamla folkskolan på lördag. Över 30 personer deltog och vi fick en massa ved i vedlidret för vintern. Bäst av allt var att den gamla vedklyvaren från 1920-talet fungerade fint. Det är effektiva maskiner och de stora yxorna klyver lätt och snabbt stora vedträn. På en timmer var hela hopen kluven och inradad.

Enligt Simos Verner som mycket väl känner till Lillstubackans klyvare (tillverkad på 1920-talet) så behövs det 9 personer för en vedklyvningstalko: Två bär virket till maskinen, en sågar, två klyver och fyra radar. Om man har kort och klent virke så kan en person klara av att lyfta virket på sågbocken.
Vedklyvaren drevs av en Steyr dieseltraktor (en av de första dieseltraktorerna) via en remskiva.

Klyvaren är gjord helt i trä förutom yxarna, sågklingan och järnbeslagen. Inne i det stora trähjulet finns cement så att yxarna skall klara av att hugga klabbarna.

Yxarna går upp och ned i sina hållare drivna av hjulet.

Virket läggs i en lång vagga för att kapas av sågklingan. Det är viktigt att vagga rör sej rakt och stabilt så att klingan inte ”kniper”. Man för virket fram till mothållet som är en metallbit löst fäst med en bult. Längden på klabbarna är viktig så att de går in under yxarna men är så långa att de klyvs ordentligt.

Drivningen är med remmar som bör vara lämpligt spända. Man kan hälla sirap på drivhjulet för att remmen inte skall slira.

Och så har vi huvudmaskinisten Göran vid sågsklingan.

Antas Bengt visade att de gamla takterna sitter i än och klöv skickligt klabbarna.

Modern skyddsutrustning fanns inte förr.

Radarna skall inte förglömmas.

Det bästa med talkoarbetet är ju talkokaffet som tillsammans med Ingas fina smörgåsar och en hel del prat avslutade dagen. Men ännu samlade vi ihop en mängd starka karlar som lyfte ned den gamla svarven från uthusets vind och bar in den i slöjdsalen. Den skall sättas i skick och ställas upp på nytt. Verner berättade om hur den i tiden användes i den lilla skolsalen som nu är uppdelad i virkeslagret och lilla salen. Svarven stod i hörnet mot ytterväggen och drev med en trampa. Men mera därom senare.

Vädret var fint – torrt men inte för hett. En riktigt lyckad dag.

Nu ser det ut att det verkligen blir vidaklyyvantalkå (vedarbete) på lördag. Vi var tvungna att flytta den framåt med en vecka på grund av tidsbrist. Läs närmare om vedarbetet på http://hindersby.net/nywp/?p=3623 (men den blev alltså flyttad till lö 15 juli).

Vi klyver alltså ved för gamla folkskolan för nästa vinter. Det behövs nu då vi har en stor kamin för att värma upp slöjdsalen. Samtidigt vill vi visa hur det gick till då man klöv ved i slutet på 1940-talet och början på 50-talet.

Bilden är från bondedagen 2014 och visar Lillstubackans bolagsklyvare.

Man får gärna delta i arbetet men det går bra att bara titta på också. Ifall nån har kvar gamla arbetskläder från den tiden så kan man ju klä upp sej i dem.

Till talkåarbetet hörde också samvaro och kaffedrickandet (mat ifall det var ett större arbete). Inga bjuder på kaffe med tilltugg (frivillig avgift till stöd för gamla folkskolan).

Man kan också beundra den fina skolan som är i utmärkt skick (byggd 1899) i motsats till de mögelhus som byggts efter 1960-talet då byggnadstekniken försämrades katastrofalt. Vi håller på att kitta och måla fönster. Köket, arbetsrummet och lilla salen är nymålade och nytt trägolv skall snart läggas i arbetsrummet. Sedan kan man beundra den fina kaminen i stora salen (gåva av Christine och Gunder).

Utanför skolan vid verandan finns den nya brandstegen av gammal modell som Göran tillverkat av lärk. Mycket stabil.

Vädret lär bli svalt men torrt. På fredagen skall det regna men inte mera på lördagen. Om man nu tror på 10-dygnsprognosen. (Se femdagarsprognosen från yr.no för Hindersby i sidopanelen nere till höger )

Alla hjärtligt välkomna !

Vår maskinist Göran har bråttom på arbetet så vi måste flytta vidaklyyvantalkån en vecka framåt. Det blir ju inget vidaklyyvand (vedklyvning) utan klyvare …

Göran har satt ihop en fin brandstege av trä (lärk) som vi ställde upp vid gamla folkskolan. Det gick enkelt med storsäcklyften på frontlastaren. Dert var bra med maskinell hjälp för stegen är mycket tung.

Det gick utmärkt att ställa både höjd och lutning med frontlastarens hydraulik.

Det är bra att stegen går upp över taket för då kan man hålla i översta steget då man stiger över till takstegen. Nu skall det ännu sättas sten eller platta under nedre ändan så den inte ruttnar.

Stegen passar bra till huset.