Dag: 22 juli 2014

En hel del hus i vår by är ännu byggda på 1800-talet. Bos-Sestu hus är flyttat från Hopenbackan 1908 men byggdes långt före det. Anders Hansson Bosas ägde stället fram till sin död den 29 november 1789. Sonen Hindrik Andersson Bosas hade dött redan den 3 maj samma år. Gustav III hade startat ett krig  mot Ryssland och trupperna som var förlagda vid gränsen (som då gick utmed Kymmene älv) spred sjukdomar i trakten.

Sonsonen Anders Hindriksson Bosas (f. 1768) brukade Bos-Sestu tillsammans med sin farbror Mats Andersson (f. 1760) men det blev bråk och de processade och Bos-Sestu delades slutligen 1816 i Bos-Sestu-Stuvus och Sestu-Kamars. På Sigges karta över Hopenbackan finns det två skilda hus men inga uppgifter om när de byggdes. Troligt är i alla fall att det gamla Bos-Sestu delades i två hus (stuvun och kamarn) omkring 1816. Men det är inte omöjligt att det nuvarande huset byggdes senare. Två dörrar i övre våningen är helt tydligt från 1700-talet men det var vanligt att flytta gamla dörrar till nya hus.

År 1883 sålde den dåvarande ägaren till Bos-Sestu-Stuvus sin del åt ”moofa” Anders Johan Gustafsson Bosas och bägge delarna slogs åter ihop till Bos-Sestu. Då behövdes inte det andra huset mera men det är oklart om dess öde. Ett hus flyttades i alla fall i storskiftesregleringen 1908.

Moofa ville inte flytta bort från Hopenbackan och processade om storskiftesbeslutet men förlorade. I ilskan lär han ha kört stockarna till huset över rån och stjälpt av dem. Sedan skyfflade han bort matjorden från åkern och lade en enkel rad med stenar varpå stockhuset radades upp. Leran under stenfoten frös varje vinter och husväggarna lyftes upp tio centimeter – men inte golvet som var lagt på en annan rad med stenar innanför. På vintrarna fanns det rimfrost innanför stockväggarna på morgonen.

Lägg märke till att fönstren är relativt moderna T-fönster som kom först på 1900-talet så de är troligen utbytta vid flytten. Vinden är också ganska låg. Huset hade ännu inget brädfodring utanför utan väggen bestod av rödmyllade stockar. Taket var pärttak. Skorstenens (till höger) placering visar att bakugnen ännu fanns i stugans hörn.

Liksom ifråga om många andra hus i byn så byggdes en andra våning på huset år 1930.  Före 1930 var golvet ett skurgolv av breda plankor som inte var spontade. Då man skurade golvet så rann vatten ned i potatiskällaren under golvet. Vid ombyggnaden lades 35 mm spontade golvplankor som ännu finns kvar i gott skick.

Balkong var modernt på den tiden  så det byggdes en stor veranda med två ingångar. Den till vänster gick till stuvun och användes i vardags medan finingången till höger användes ganska sällan (för att inte bli smutsig). Huset var ännu inte så ljust målat som i slutet på 1930-talet. På taket syns ännu bara en skorsten. Den andra fanns bakom huset nedanför takåsen vilket tyder på att bakugnen ännu stod i hörnet på stuvun. Den flyttades troligen nån gång på 40-talet men så länge jag kan minnas (från slutet på 40-talet) så har den funnits på sin nuvarande plats så det fanns plats för ett tvättrum bakom den.

En ganska stor ombyggnad skedde 1955 då centralvärme installerades. Då sattes också kårkmattå (linoleum) på golvet. Men jag minns bra det gamla trägolvet med ganska så ojämna plankor. Då revs också kakelugnarna i mitten på huset eftersom de gick ut genom en liggande pipa på vinden som aldrig drog ordentligt. Till all tur lämnades kakelugnen och vedspisen kvar. Bakugnen finns också kvar och används allt emellanåt.

Dragningen av rören till centralvärmen krävde att nya tapeter sattes in och att tak och väggar målades. I taket sattes spännpapp under den gamla pärlsponten. Jag vill minnas att Willströms Paul målade och tapetserade.

Nästa stora ombyggnad skedde 1980 då stuvun fick tilläggsisolering – också under golvet som togs upp helt. Tvättrummet byggdes om fullständigt och värmepannan flyttades ut i gamla kokhuset i ladugården. Det är nu den ombyggnaden som jag delvis rivit.

Så huset har råkat ut för ganska stora förändringar 1908, 1930, 1955 och 1980. I år blir det inte någon stor ombyggnad men inte heller återställande till samma skick som före branden. Mer om det senare.

 

 

 

Nu torkar målningen på golvet och det är litet tid att skriva. Dags att ge ett sammandrag av de praktiska erfarenheterna av reparationerna efter köksbranden 2014. Det blev tre månader intensiv byggnadsvård ganska så ofrivilligt. Ingen kurs utan milt sagt praktik. Men det finns mycket att lära sej av den därpåföljande rivningen och återställandet.

Jag byggde om stuvun (= gammaldags kombinerat kök och vardagsrum) 1980 då jag var 34 år gammal och nu 34 år senare rev jag nästan allt på nytt – det var så illa tvunget. Och konstaterade att jag var riktigt dum då jag byggde om första gången. Enda ursäkten är att jag var ung och att jag då ännu trodde på vad byggnadstidningarna påstod. Dessutom hade då ännu mögelhusen inte kommit till allmänt medvetande så starkt utan man körde på för full fart med att riva gammalt, fint och kärnfriskt och ersatte med nytt och fint – och uruselt material. Byggnadsvård talade man inte alls om – utom möjligen i föraktfulla ordalag ifråga om ”museihus”.

Min pappa hörde till krigsgenerationen som efter fyra år vid fronten kom hem och full av energi började bygga om. Då jag var liten fanns ännu den gamla stilen från 30-talet kvar men en massa saker ändrades på 50-talet. På 40-talet var det ännu stor brist på allting. Jag är född 1946 så jag kommer ännu ihåg hur det gamla huset såg ut vilket kom till pass nu då vi återställde en hel del. På 50-talet användes ännu gamla metoder och material så man byggde då ännu inte mögelhus men på 60-talet började den ”nya byggnadsstilen” komma och med den mögelhusen. Mest på grund av plasten. De material och metoder som använts sedan 60-talet – och ännu idag – kan sammanfattas i skräpbyggande (kvickt, billigt och dåligt).

Jag skrev tidigare om beprövat byggande (bara material och metoder som använts i minst 60 år) och robust byggande (nya material och metoder men byggda så att de kvickt kan rivas och ersättas med bättre). Nu fick jag minsann tillfälle att tillämpa principerna i praktiken.

En sak har i alla fall blivit bättre. Internet ger oss helt nya möjligheter att söka information över hela världen och också att skaffa fram material som inte finns i en vanlig byggbutik. Jag har använt bägge möjligheterna i hög grad vid reparationerna.