Värmepumparna skall installeras

I går slängde vi betong i blandaren och gjöt fyra plattor med fästjärn för värmepumparnas utomhuslådor kring gamla folkskolan. Det hade varit bättre att göra det före tröskandet men tiden bara tog slut i början på september. Och då trodde man ju inte att det skulle dra ut på tiden så eländigt.

Nu måste vi vänta några veckor tills betongen blivit tillräckligt stark innan vi ställer upp värmepumparna. Hoppas det hålls relativt varmt väder till dess. Vi klarar oss säkert med värmefläktar ännu men så småningom behövs det effektivare värme. Den gamla värmen från oljepannan är ju avstängd sedan sommaren.

60-årsjubelskriften

Fornminnesföreningen håller på att ge ut en 60-års jubelskrift och visst går det framåt med boken. Den är nästan färdig men det sista tar alltid tid. Det är ju inte fråga om rykande aktuella nyheter som blir gamla på nån dag utan berättelsen om 60 år av gemenskap och aktivitet närmast kring Hopenbackans Lekstrand – den gamla Leikanlindån eller Hystanlindån (hysta betyder ”kasta” eller ”gunga”).

Just nu gäller det att välja tryckeri och få in pengar att betala tryckningen. Åtminstone är ett vipplån nödvändigt tills det kommer in pengar från försäljningen. Det blir ingen torr historik med utdrag från protokoll utan Mikaela Strömberg har intervjuat folk som varit med. Men ni får snart se …

Det lackar mot jul

Inte riktigt än för vi har ännu Allhelgona före det men de krångligare julklapparna borde man börja planera så man hinner göra dem till jul . Och hinner man inte göra nånting så finns alltid Benitas blomsterbinderi som är öppet från 29 oktober till Allhelgona 3 november (och senare till advent och jul).

Den här hösten kan det minsann behövas litet blommor för att motverka det ständiga regnandet.

Torpet fullt igen på höstkaffet

Fornminnesföreningen har en del traditioner som fungerar bra. Johannistången är kanske den viktigaste men höstkaffet på torpet är också populärt. Det var alldeles fullt igen. Inga räknade till 31 personer förra torsdagen. Där satt vi i mörkret och drack kaffe och pratade. Förstås om tröskningseländet men också om älgjakten och vildsvinen och annat som var på gång.

Det är en speciell stämning att sitta i torpet med bara några ljus som brinner. Och då är det mer än de hade förr med en pärta eller bara elden i spisen. Man förstår bra att goda historieberättare var väldigt uppskattade på den tiden som egentligen inte ligger så långt tillbaka. Min farfars far, Husbergs gamalfafa (född 1864), som jag faktiskt minns svagt var liten pojke förrän det fanns elektriskt ljus eller ens  fotogenlampor (petroleumlampor). Fotogenlampan uppfanns 1855 av en amerikansk kemist men försäljningen tog fart först mot slutet på 1800-talet. Fram till dess fanns det bara pärtor och stearinljus.

Jag hade nog kameran med men det verkade så fånigt att förstöra stämningen med blixtljus. Bilderna hade dessutom gett alldeles fel uppfattning om hur det var i mörkret.